karlsborg

Senaste inläggen

Av Amanda Sandberg - 6 maj 2013 15:55

kolla in min nya blogg som handlar om både foto och hästar.

Där får ni också reda på lite trista beslut som vi fattat kring Maecy.


Klicka här för att komma till nya bloggen!


 

Av Amanda Sandberg - 11 april 2013 07:42

Idag är det två år sen jag fick maecy, lilla plutt.

Av Amanda Sandberg - 7 april 2013 22:13

Hej hej bloggar imorgon och så lägger jag ut film från idag, skriver ett tal! :)


Av Amanda Sandberg - 7 april 2013 14:58

Vinkaträningen är i full gång! Film kommer senare! :) duktiga Maecy

Bild lånad från horsepics.blogg.se!

Av Amanda Sandberg - 7 april 2013 09:45

Nu har jag skrivit ett långt inlägg om vad som gr mig glad, så nu får ni även veta vad som gör mig ledsen. 


Det jag hatar mest av allt inom ridsporten är dem som använder sina hästar som tävlings redskap. Jag blir så ledsen när man bara ser att de ska  tävla tävla tävla och plocka hem rosetter hela tiden annars är det hästens fel. Gör hästen sig illa så betyer den ingenting längre eftersom den inte kan tävla, då letar vi direkt efter en annan. Nej sådant gillar jag inte! vissa människor kör med sådant men det är ju hemskt! Hästarna behöver ju kärlek och bli klappade, bortsade osv. De är inga redskap som man bara kan plocka in i skjulet när dom är färdig använda.. de behöver våran hjälp eftersom de inte kan göra någonting själva. 

Det är också sorgligt att se en häst bli missförstådd.. att tex bli spöade vid en hoppträning för att den inte kunde hoppa hindret för att det var för kort avstånd eller tvärtom, ska hästen få spö då? nej! då är det väl tränaren som ska få det som är så dålig så att den inte kan mäta avstånd, haha blir lite upprörd över att skriva om detta men verkligen hatar när hästarna ska få skulden för något som de inte ror för. 

Någonting som också upprör mig djupt är att läsa om hästar som har blivit misshandlade osv, fast det blir väl de flesta ledsna av? nej usch det finns för mycket hemsk heter inom sporten men ack vad mycket bra et finns också. Jag fokuserar på de positiva så därför får inte detta inlägget bli lika bra som de andra! 

 

Av Amanda Sandberg - 6 april 2013 16:15


Hejhej! tänkte släppa två stycken "bombar" här i bloggen om vad som gör mig lycklig ( inom ridsporten) och vad som gör mig ledsen, kan ju vara spännande för er att läsa andras åsikter och antingen känna igen er eller ge kritik. Jag är en ganska positiv och glad människa så jag tänkte börja med det roliga. 


Det som då gör mig glad är att se någon klara av något, alltså helt allmänt! Jag blir jätte glad av att se andras framgångar! Tex. om någon vart rädd för att galoppera och den helt plötsligt börjar galoppera och ser att det inte är något farligt med det, då blir jag glad  för att den personen har över vint någonting den vart rädd för. Sedan är det helt underbart att se människor som har bra hand med hästarna, jag menar hästarna är stora farliga djur som kan ställa till med mycket trubbel om man underskattar dem eller behndlar dem fel. Älskar att se folk med respekt till de stora djuren men även kan "bossa" över dem och få respekten tillbaka, det ser så mäktigt ut. Någonting jag strävar efter är att få respekt av Maecy, jag vet att jag har det av henne för mig vågar hon inte gå över eller naffsa på men andra kan hon springa över eller naffsa på ( vilket tyder på noll respekt, vilket absolut inte är okej vill jag bara tillägga) 

En annan sak jag älskar är att se en häst trivas med sin ryttare på ryggen! Tex när man kortar tyglarna och man ser att hästen slappnar av och tuggar mjukt på bettet och inte är ett dugg upphetsad eller stressad, de är oerhört vackert att se någon samarbeta harmoniskt med sin häst. Jag har sett allt för många slita och dra i sina hästar, har själv vart där tills jag insåg att man vinner aldrig en dragkamp mot de här ståtliga djuren, det är bättre att börja mjukt och kämpa där och sedan kanske dra tag någon gång ibland om de inte lyssnar, men aldrig hänga kvar. Jag är som sagt en dressyr mupp och jag älskar harmoniska ritter där man ser att  ryttaren inte behöver ha så mycket i handen utan kan rida lika bra med sätet som de andra kan med handen. Sedan jag fick Maecy så har jag lärt mig rida mestadels med sätet, Maecy var hård i munnen och därför var det no mercy att sitta och slita o dra i henne så därför kom jag på " aha inget i handen då och sen bara rida med sätet" jag red så i 3-4 månader och nu är hon helt underbart mjuk i munnen och är lyhörd, det är sånt här som gör mig så lycklig, att klara av någonting själv och veta att man har gjort ett bra jobb. Det gör mig lycklig att få komplimanger av andra när man rider runt i ridhuset själv och någon kommer och säger " gud vad fin hon är" glädjen börjar bubbla som fan i min mage då!! 

Det finns en sak till som gör mig super lycklig, denna saken gör nog alla häst ägare lyckliga..När ens häst gnäggar till än i hagen när man ska hämta dem, that feeling alltså. Den är oslagbar! När jag hade haft Maecy i 2 veckor så började hon gnägga till mig när jag kom till hagen, jag har alltid haft ett speciellt vissel ljud till mina hästar så det "ska känna igen mig" och jag antar att det funkade på Maecy. Jag kommer ihåg att jag visslade så i sommras och så om hon galopperandes emot mig, jag blev så lycklig så jag började gråta haha.. åh de små pluttarna.. de små underbara sakerna hästarna gör blir så stora fina minnen i hjärtat. 


  Maecy gnäggar till mig i hagen

 

Av Amanda Sandberg - 6 april 2013 16:03

Tjo tjo bloggen! Kommit hem från stallet där Maecy var grinig som fan. Har nyss duschat och fixat rummet, bäddat sängen och sådant. Har kollat runt lite på youtube och hittat någon som jag verkligen har fått inspration av! Det är en tös som har en ponny som hon jobbar ganska mycket från marken med, fastnade för en video där hon lär sin häst Saga att vinka. Som ni alla vet här i bloggen så älskar jag att jobba från marken med Maecy och har därför bestämt mig för att detta ska bli vårt nästa mål, Maecy ska kunna vinka! Roligt va? Det hon kan i nuläget är att ruska, pussas och att buga (fast inte ner på knä då) Min lilla cirkus prinsessa! Tycker det är väldigt roligt att se när hästen lär sig saker, och Maecy är väldigt lätt lärd så det här kommer nog att gå toppen! Jag ska börja redan imorgon! 

Här är klippet jag kollade på, ni borde verkligen se det! :)

Av Amanda Sandberg - 5 april 2013 16:49

Snart så har jag haft mitt underbara fina vita sto i 2 år. Tiden har gått så himla snabbt det känns kanske inte som igår då jag provred henne men det känns som kanske en vecka sen eller en månad. Sakerna vi har hunnit uppleva tillsammans är många! Hon är min första allra egna häst, och antagligen den sista också, jag kommer aldrig att glömma henne, aldrig någonsin. Första tävlingen vi var med på gick åt helvete men gud vad fri jag kände mig, för första gången så kände jag mig nöjd utan framgång! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för det är så mycket som jag vill få ner, allt vimmlar omkring i mitt huvud. Ska försöka förklara allting för er med bilder, hur jag känner och somsagt mina minnnen. Vi går tillbaka till år 2011..


 

Första hoppträningen och det var vid påsk, exakt ett år sedan. Sedan jag hade min låne ponny Donna som alltid kastade av mig i hoppning så har jag vart rädd, jag har inte velat hoppa oxrar eller högre än 70 cm. Jag var ALLTID negativ till mina hopp träninngar för jag skulle ju ändå ramla av ändå så vad fanns det att va possitiv åt?  Sedan så fick jag låna Maecy och detta var första gången jag hoppade henne och min hopptränre Magnus sa till mig " Gud vad duktig du är, rädslan finns inte kvar va?" Jag kommer verkligen ihåg den stolta känslan av att kolla på hindrerna som jag hade hoppat. Jag hade hoppat oxrar och jag hade kommit över 70 cm till hela 1 meter, jag var så stolt och det är jag fortfarande. Alt klickade, hon bjöd och jag följde med. Kommer nog aldrig glömma den träningen!  

 

Det här kommer kanske låta töntigt men det var ändå ett speciellt ögonblick för mig, första gången jag kortade tyglarna på riktigt. Alltså första gången jag kunde jobba henne och rida riktigt dressyr. Jag behövde rida henne på långa tyglar ett tag för att bygga upp muskler så det tog runt 2-3 veckor innan jag kunde korta tyglarna och hon orkade jobba. Det var en riktigt härlig känsla, det kändes liksom som att det hela verkligen var på riktigt, jag red henne liksom inte flängde runt med långa tyglar. Kommer ihåg att den jag red med sa till mig att det såg riktigt fint ut och jag blev så glad! åhh de var verkligen härligt. 

 

Sedan såklart när jag fick henne. Då pappa frågade hur det var med Maecy och om jag red varje dag och fortfarande tyckte det var roligt och jag svarade " ja"  och efter det så sa han att han hade köpt henne till mig. Gud vad lycklig jag blev, jag blev så himla lycklig så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Ny var hon min, bara min och ingen annan kunde ta henne ifrån mig.

-

Självklart så har jag jätte mycket mer minnen som jag skulle kunna dela med mig av men det skulle ta år och dar. Vi kollar lite på nuläget istället   

 

det här är vi i nuläget. vi är 17 och 18 år gamla. vi har stått på sorunda ridklubb, vi har kommit på 2:a plats i varje tävling vi ställt upp i, vi har stark tillit till varandra, vi komunicerar, just nu står vi på udden, allt rulla på och går toppen, hon känner mig, jag känner henne och just nu, just idag så är vi bäst.


Välkommna!

Hej och välkomna till min blogg! Här kommer jag skriva om mig och mitt 18 åriga halv blod Maecy! Här kommer lite kort om oss!

 

Maecy  

Maecy är född 1995 i Holland, hon har 3 diplom föl. Hon köptes till sverige år 2004. Hon har utbildats till MSV:C i dressyr med fina resultat ( 72%)  och har också hoppats lite med vinst i 1,20. Maecy är en pigg och glad dam som man har mycket kul med, hon är väldigt personlig häst vilket jag gillar. Jag fick henne på foder 11 April 2011 och sedan fick jag henne i födelsedags present av pappa den 14 juni 2011.  Jag själv, Amanda är 17 år och går första året i gymnasiet. Jag hänger mest i stallet ( uddens gård) och när jag inte gör det så är jag med mina kompisar. Jag bor på en hästgård utanför Nynäshamn men jag har Maecy på uddens gård för att det är lite mer liv och rörelse där än hemma i vårt egna stall. Jag rider mest dressyr för att jag är rädd för att hoppa och när jag väl hoppar så blir det iallafall aldrig högre än 1 meter. Här var lite om oss, hoppas du tycker vi låter intressant o fortsätter läsa bloggen! 

 

Fråga mig

13 besvarade frågor

Länkar

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

bloggerfy

Widget

sprid min blogg!


Skapa flashcards